Total förvirring....
När fredde kom hem så lästa han min blogg och sa åt mig att jag hade skrivit fel på dagarna i helgen vi gjorde allt på.
Jag skrev att hugos kalas var på lördagen och det är fel det ska stå söndag.
medan granklädning och forbolls avslutningen var på lördagen.
Har gjort så mycket i helgen att jag blir helt förvirrad på dagarna.
Tur jag har min älskling som kan påminna mig när ahlseimersen kommer hihiihhi.
Puss pch Kram
Gabbi
Hej! Hittade din blogg via minbebis! Jag är ledsen för din förlust. Jag minste mitt första barn (jag kallar det i alla fall barn för det är det för mig) i v 7.
Du hade fixat jättefint hos Marco! :) Det ska bli skönt med jul på något sätt. få något trevligt att tänka på.
ha en bra dag!
Tack så mkt! :)
Beklagar verkligen!! Urhh vad hemskt. Lider verkligen med er. De måste vara det värsta som an hända en.. Ha det bra.
Beklagar!! Tänker på er...
Kan int ens föreställa mig hur det känns.. Fruktansvärt....
Kramar Ellenore
Tack Gabbi min vän för det fina du skrev på min blogg:)
Ja man får väl helt enkelt solla mellan alla råd och tips som kommer flygandes. Men bara vi vet vad som känns bäst :) Tack för att du är en sådan fin vän :) Du har helt underbara barn som har en underbar mamma, ingen kan älska dem som du gör. Det värmer i mitt hjärta när jag ser er tillsammans.
Puss och kram.
Vi ses snart :)
Ha ha... känner så väl igen mig i det du skriver. Dagarna är huller om buller och man får hela tiden påminna varandra. Men det är väl vad man har varandra till... komplettera.
Angående din kommentar så känns det som att "hoppet" är ute för min vän. Hela vår relation har allt som oftast berott på att jag kom till henne, hon träffades gärna men var till exempel aldrig hemma hos mig i den lägenhet som jag och min man bodde i två år... Hon kom inte på min möhippa pga att hon kände sig tjock... känns som att mycket kretsat kring henne och nu när jag behövde henne så var det stopp... konstigt att man kan sakna någon ändå...
Nej, egentligen behöver ju människor inte säga så mycket. Bara finnas där och dela det som de kan. Vad skönt att ni kunde finna tröst i någonting i alla fall -så viktigt i sådana här stunder.
Varje gång jag stöter på en ny änglaförälder så tänker jag att jag lär känna mina döttrars kompisar i Himlen... nu vet jag vem mer som är där uppe och busar med dem... er Marco!
Massa massa kramar
