3 månader idag.....
Kan inte fatta att det har gått så lång tid sen han föddes. Vad har jag gjort under denna tid.
Jo jag vet, fixa med Marco`s begravning som blev helt underbar och precis efter våra önskemål. Börjat jobba igen som tar mycket tid av ens liv då det har varit lite strul där.
Men livet går på som vanligt eller så vanligt det kan bli för oss. Men vad jag saknar han, vill ju ha han här hos oss. Men jag vet att det aldrig kommer att bli så. Jag skulle kunna offraa vad som helst bara jag kunde dra tillbaka klockan och få mitt barn i livet istället för att sända honom till himmlen.
Snacka om att man har undrat VARFÖR ett antal gånger, men det lär man aldrig få veta.
Varför blev just han utvald att inte få vara med oss.
Men det känns skönt att åka till kyrkogården och få lov att göra fint åt honom. Men mitt hjärta blöder varje dag och det kommer det nog alltid göra, finns inget förband som det inte blöder igenom.
Satt och skrev i min mobil i natt då allt kändes som värst, tänkte jag delar mina känslor som jag skrev där här:
Fan vad livet e skit.
Jag vill ha min underbara fina son tillbaka.
Vad har jag gjort för att förtjäna denna otroliga smärta och saknad.
Jag kommer ju aldrigkunna bli hel igen.
Ja allt känns skit idag, men vill inte visa det för någon.
För alla ser mig alltid som den starka.
Men gud vad jag känner mig liten och så otroligt ensam.
Ja jag vet att det finns människor runt mig jag kan prata med.
Men jag har inga fler ord att säga, vill ju bara vara jag.
Vill bara skrika rätt utoch gråta tills mina ögon inte kan det mer.
Jag skäms när jag e glad.
Skäms när jag ser Fredde i ögonen, då jag har orsakat honom så mycket smärta.
Fan vad jag hatar att jag röka under graviditeten.
Jag kan inte göra det ogjort.
Jag döda min efterlängtadeson.
Varför???!!!
Hur kan jag ha varit så jävla dum som inte tänkte mer på det.
Så mycket smrta jag har orsakat så många människor genom min egoism.
Hur ska de någonsin kunna förlåta mig, när defår det svart på vitt.
Vad gör jag då?
Lägga mig ner och dö själv e det ända jag vill.
Men det e inte straff nog mot vad jag har gjort.
Va fan har jag gjort?
Jag borde ju plågas till döds, sakta med en olidlig smärta.
Allt jag kan göra är att be alla om ursäkt och hoppas de någon dag kan finna förlåtelse i sina brustna hjärtan.
förlåt jag gjorde inte detta avsiktligt.
Älskar er alla.
Speciellt dig min Marco.
Stumpan lilla.. Jag förstår din sorg men kan aldrig känna hur du känner de.. Men en sak vet jag & de är att du dödade inte honom, ni hade maximal otur.. De som hände kan hända utan rökningen åxå.. Du ska inte klandra dej själv.. Då går du verkligen under.. =/ Finns inte mkt man kan säga till dej som gör de enklare för de finns inga ord som kan lindra din smärta.. Du har 2 fina barn på jorden som älskar dej & ett ängla barn som åxå älskar dej.. Ibland tar livet sin egna väg.. De är hemskt.. DU är en stark tjej & du kommer klara detta.. Lev för minnet & tanken om att en dag träffar du honom igen.. Jag hade önskat att de fanns ngt man kunde göra.. Önskar er all lycka.. Kramar
tack gumman jag vet att jag inte döda honom, men ibland får man sådan känsla.
Tack för dina fina ord.
Skickar en styrkekram till er.
Hej
Har läst dina inlägg på minbebis.com och det som hänt dig och din familj, så jag ville bara titta in och skicka en hel bunt med kramar till er alla. Tycker du verkar otroligt stark som orkar leva efter att ha förlorat er underbart vackra son, när jag läser dina inlägg så får jag en känsla att du är en underbar människa som inte ger upp i första taget!
Kramar
usch ja verkligen gråter när jag läser det här! men vilken tur att ni verkar vara en stark familj och att du kan prata om sorgen....va fin han är lilla marco!! massa kramar
anna
