mammagabriella

......Fyller 24 år idag.
Stort grattis på dig vännen, hoppas du får en fin dag.

Ja det är en fråga jag ställer mig.
Jag vet vem min mamma är och var hon bor så tro nu inte att jag e adopterad och letar.
Men det jag menar är var är min mamma när jag behöver henne. För hon e inte här och kommer nog inte vara heller.
Jag sträcker fram min hand och söker henne men hon finns där inte.
Har ringt henne så många gånger för att jag har behövt prata, men hon har aldrig tid. Såger bara jag ringer dig senare ikväll. men hennes senare ikväll betyder oftast 2 veckor senare och då e det ändå dumma jag som ringer henne igen.
Frågar henna om hon kanske vill komma hem till oss, men då får man bara två tusen ursäkter om att det e långt att köra, ingen bensin och pengar eller bara nä jag e trött en annan gång.

Jag vet inte vad mer jag ska göra för att hon ska förstå att jag verkligen behöver henne. Få vara liten och lägga huvudet  i hennes knä. För jag har ingen mamma jag kan göra det på. Jag vill ha tillbaka den mamman och det e nu.

Jag vet att min mamma har mycket problem själv, men e man mamma och har skaffat barn så kan man inte släppa ansvaret för sina barn bara för att de blir myndiga. man e och ska ju vara mamma för resten av sitt liv ju.
Men det finns alldeles för många mammor som tror att när väl barnet har fyllt 18 år så behöver de inte en mer. men det gör vi. Vi ar alltid barn oavsett hur gamla vi blir och behöver våra mammor. Vad ska man behöva göra för att ni DU ska förstå det.

Jag orkar inte be dig vara mamma längre, är så trött på att bli besviken.
Men dum som jag e så gör jag om samma misstag att försöka nå dig om och om igen.

Var e du min mamma?

Din sökande dotter
Lella

....... just nu kan jag inte se något ljus i mitt liv.
Har fallit ditt för sorgen igen, fan vad den e stark när den får grepp om en. Man försöker motstå och kämpa emot. men man orkar inte och ens krafter försvagas snabbt.
Ja och där nere ligger jag nu och vet inte hur jag ska ta mig upp.
Mår skit, kan inte äta eller sova på nätterna. Sover i snitt max 4 timmar per natt och det börjar märkas av nu. Kan inte dölja det längre. Börjar ju själv se ut som ett vandrande lik ju. Ser ju askgrå ut i ansiktet med stora svarta ringar under ögonen. sen har det ju inte hjälpt att man har fått influensan på allt detta oxå ju.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna deppighet, Fredde frågar vad han ska göra för att hjälpa mig. men jag kan bara svara hade jag vetat det så hade jag sagt till för att snabbt må bra igen. men jag ser ingen lösning. Vill bara lägga mig ner och aldrig vakna mer.

Nu vet jag att många blir arga på mig när jag skriver så.
För de anser att jag har ju så mycket att leva för.
Jag har Fredde, Hugo och Hanna först och främst sen all min familj och släkt. Mina vänner. Mitt nya jobb.
Men just nu betyder inte det något kan jag erkänna, jag e ledsen men jag finner ingen glädje i något.

Jag vill bara lägga mig ner som törnrosa och sova 100 år och hoppas att jag presis som hon får det lyckliga slut som finns i nästan alla barnböcker.

Ska jag någonsin kunna få må helt toppen, nä det kommer jag ju aldrig att göra jag kommer ju alltid ha min sorg. Men ni förstår vad jag menar. Jag vet att med tiden lär man sig leva med smärtan. men hur jävla lång tid ska det ta. Det har gått snart 6 månader och det gör lika ont idag som det gjorde den dagen jag fick föda fram Marco.

Jag känner mig så otrevlig som drar mig undan när alla vill trösta. men jag måste finna mitt eget sätt som hjälper mig. Jag vågar och kan inte förlita mig på att andra ska göra det åt mig.

Min tillit till sjukvården som många säger att man kan få hjälp av finns inte. Känner mig så sviken och illa behandlad att jag inte frivilligt vänder mig till dem.

Men som alltid annars så kommer väl även jag upp till ytan igen. Det brukar jag  göra. men det som skrämmer mig denna gång är att jag tänker mer och mer på att hur skönt det skulle vara att få slippa leva, få slippa ha känslor, slippa ha ont och må dåligt. Ja jag skulle inte klara av att ta mitt liv, men tanken finns där, det vill jag inte förneka.

Ja vad ville jag med detta då, ja jag vet inte skriva av mig bara..

Gabbi

JAG FICK JOBBET!!!!!!!!!!!!!!!
Mamman ringde idag och sa att jag fick det, så jag börjar den 2 februari.
Snacka om jag e glad.

Kram Gabbi

Jo intervjun gick väldigt bra så nu får ni allt hålla tummarna för mig för de kommer höra av sig innan veckan är slut. Snacka om att man e lite ja bara väldigt lite nervös hihihihihi.
Men även om jag inte får det så är jag så förbaskat glad att jag i alla fall kom på intervju.
För med all arbetslöshet i dettta långa land så.

Förlåt om ni har sett att mina dagar och datum jag skrev sist blev lite konstigt. Men man ska inte skriva blogg när man e febrig. hihihihihi.

Kram på er alla
Gabbi.

så fort de ringer så medelar jag hur det gått.

..... ja imorgon onsdag ska jag på det.
Ååå är så nervös, har aldrig i hela mitt liv blivit kallad på sånt förr. Jag har ju halkat runt på ett bananskal sen jag var 18 år gammal och alltid haft jobb på något sätt.
Detta är första gången jag har skrivit en cv och skickat in, att sen bli kallad är bara så förbaskat underbart.

Ja jobbet är fortfarande som personligassistent. men denna gången åt ett väldigt litet barn. Så det blir helt nya utmaningar som väntar om man skulle få det. Men även om jag inte får det så är jag i alla fall så glad att jag i alla fall har kommit så långt som till en intevju.
För i dagens arbetsmarknad så är det inte så lätt, varslar hit och varslar dit.

Så håll tummarna för mig i morgon kl 10.

Uppdaterar hur det gick i morgon eftermiddag.

Puss och sköt om er.
Gabbi

Ja då ligger man här och e kass i hela kroppen. Fast jag kan vara uppe och göra lite i alla fall. Men min älskling e helt utslagen.  Han bara sover och sover, han kan knappt hålla ögonen uppe. Han vill kanppt äta eller dricka. Åååå så synd om han. men det e väl den förbaskade influensan som har kommit även till denna familj i år efter att ha varit borta några år.
Men jag får koka lite blåbärssoppa till min älskling så han får det i sig, något måste han ju ha i sig.

Ha det bra alla och må ni inte bli sjuka.
Gabbi

ja igår fyllde min älskling 24 år hihii börjar bli gammal. Näää han kommer alltid vara mitt lammkött oavsett hur gammal han blir.

..... Ja vad är egentligen meningen med livet. Jag tror att vi många gånger har tänkt på det i våra liv. Men är det någon som har funnit något svar. Skriv då gärna till mig.

Ja vi födds det vet vi alla och vi ska en dag dö. Men där mellan, vad är vår uppgift då.
Är det att kivas med våra syskon så våra föräldrar blir galna, är det att bli en rebellisk tonåring och färga håret svart och blått. Vara olyckligt kär halva sin tonår för att tro att killen man träffar på högstadiet är ens drömprins. som sedan två veckor senare är snabbt utbytt till nästa drömprins. Är det att gå flera år i skolan för att sen upptäcka att man måste läsa flera år till för att man över huvudtaget ska kunna få ett jobb. När man sen är klar med alla sina studier upptäcka att det inte finns någon marknad i arbetslivet efter det arbete som man har utbildat sig til.

Nä det måste finnas något mer i lvet än allt detta eller?

Sen flytttar man hemifrån träffar kanske någon och börjar planera familj. Klart det e skönt, men inte visste man att allt kosta så mycket att bosjälv. Man trodde man bara kunde lägga pengar på kläder och nöjen hihihi vad lurad man blev.

Men en mening med livet måste ändå vara att få barn, för den kärlek som de ger en är så stark att det går inte att beskriva. Men samtidigt kan det vara väldigt tufft med bane mellan varven.

Men vad e då meningen i livet för de som väljer att inte skaffa barn eller som inrte kan få barn?

Klart vi alla har olika sätt på att se vad som är meningen  med livet, det e jag fullt medveten om.

Men jag har många gånger frågat mig vad det är?

Om vi födds för att utöka oss, varför kan då inte alla detta, varför ska då barn dö osv. För dessa människor har ju inte fått uppleva vad meningen med livet är.

Jag tror att vi alla är här för att lära oss och lära andra något.
Vad jag skulle lära andra veta jag afaktiskt inte, för det har jag inte kommit på än hihihi. Men jag har lärt mig mycket av andra, men jag tror de precis som jag inte vet om att det har lärt andra det. Jag tror inte man är riktigt medveten om det. Sen tror jag ju faktiskt att man upptäcker vad man har lärt sig oftast när den personen har dött.

Jag kan se på tex min mormor som dog för 2 år sedan. Hon har lärt mig mycket. Att oavsett vad som hände henne så kämpa hon vidare. Hon var svårt sjuk, menklaga sällan utan var samma goa  varma mormor som alltid drog sina små historier och duka fram för många kakor när man kom på besök.

Det jag lärde mig av henne var att det blir inte bättre för att man surar och beklagar sig.

Min son Marco som dog i sommras lärde mig verkligen mycket han oxå.
Som att ta en dag i taget. Det man inte hinner idag finns kvar imorgon.  Att inte stressa fram något för då blir det aldrig bra.

Han visste precis vad som stod skrivna i min och Freddes förlovninvgs ringar trotts att han aldrig levt utanför min mage.

I våra ringar står det Carpe Diem som betyder fånga dagen.

Ja så jag tror att meningen med livet är att vi ska lära och lära ut till och av varandra.

ja vem vet kanske har jag rätt och kanske har jag fel.

Men jag tror inte vi bara födds för att sen dö.

Lite av mina tankar.
Gabbi

.... bjöd Marcus på middag hemma hos sig.
En helt underbar kalkon med massa goda tillbehör.
sen fick vi jätte gott rödvin till som kostar 900 kr om man ska köpa det ute. Så man drack med andakt för det e nog ända gången i mitt liv som jag kommer dricka så dyrt vin hihihihi.

   

Efter allt mat så var det dags för att leka för Familjen Andersson är väldigt glad för att leka och tävla.
Så Rickard och Lillan hade gjort en egen variant av så ska det låta omixat med diggiloo.
Så vi fick dela upp oss i två lag ett herrlag och ett damlag.
Vem tror ni vann hihiihih?

   


Ni gissa på oss damer va som vinnare, men tyvärr så blev det inte, gubbarna van noch tur var väl det annars skulle de bara kinkat hela kvällen.

Tack alla för en underbar fest med god mat, spel och dans.
Kram gabbi

Fira vi hemma hos farmor och faffi denna gången var även Mia och Martin med men inte Freddes mormor och morfar samt hans morbror och sambo.
Vi hade blivit kvar i malmö över natten och vi hjälpte svårmor hela dagen.
Det blev helstekt kotlett med sås och potatis. Mmmmm super gott var det och som vanligt blev det för mycket mat hihihi.
Till efterrätt blev det Mias marängtårta som alla verkligen älskar.
Tack det var super gott allt som ni lagat.

Sen efter mat och lite vila så var det dags för det berömda julklappsspelet.
Det går till som så att alla lägger 5 st 10 kr paket på bordet som är vackert inslagna. Sen slår vi med en tärning och den som får en sexa får ta ett paket i högen så fortsätter det tills alla paket e slut.
Sen ställer man en äggklocka på 15 min och då får den som slår en sexa ta paket från någon annan, så går det vidare tills tiden e slut.
Så barnen är inte med på detta spelet då det kan bli lite galet när klockan går och alla vill få så många som möjligt. sen är ju inte innehållet något för barnen  ju, för det kan tex vara disksvampar hihihi.
Men skit kul e det i alla fall.

     


Sen spela vi spel och barnen dansa och hade showe för oss,
med anda ord en helt underbar kväll.

   

Kram Gabbi

Som ni nog har märkt har jag inte bloggat på flera dagar.
Men alla tankar och minnen och känslor kom i fatt en nu efter jul.
Har bara velat göra som björnarna gör och gå i idee. Men som mäniska kan man ju tyvärr inte det.
har varit så många tankar och känslor om hur allt kunde ha varit om Marco hade levt istället.
Hur skulle han sett ut idag,vem skulle han vara lik, vad skulle han ha vägt. Skulle han ha blivit en kolik baby eller som sin pappa alltid skrika after mat så hela kvarteret hörde honom. Ja allt sånt kommer i ens tankar när man nu kan stressa ner lite efter jul. Ja jag vet att jag sa till alla att nu ska vi ta det lugnt över jul och nyår och det har vi gjort, men ändå så har man varit så uppptagen med tankar på annat då. Så nu när allt med jul e över så bara smällde alla känslor över en.

Men såna perioder kommer man nog ha hela livet oavsett hur gammal jag blir, jag kommer ju hela mitt liv fattas ett barn.
Längtan efter fler barn är stor så otroligt stor.
men snart kommer Louise baby, ja med rätta ord vilken dag som helst så då vet jag att jag kan få kläma lite på hennes baby och stilla mitt behov lite.
Men det är inte som att ha sitt egna ändå. Men hon e underbar Louise för jag vet att jag kan kläma  och hålla hennes baby när vi ses. Hon har t o m  sagt att fredde ska få byta bajs blöja hiihihihi. Tror han gärna vill göra det igen med i så fall på vårat nästa barn och inte någon annas baby. Faast har han inget val så gör han det ju med på andras barn.

Nä får väl uppdatera lite om hur resten av julen var för mig.

Sköt om er
Gabbi