Hjälp...
Ja nu talar jag inte ommig själv. Jo självklart gör jag allt för andra menser även till att jag själv mår bra.
Denna gången handlar det om min älskaddde livskamrat Fredde.
Jag vet inte vd det är med han och han vill inte säga något heller direkt om vad det e som stör han eller som gör han så ledsen.
jag känner mig så hjälplös när jag inte vet hur jag ska nå fram till honom, men vad ska man göra när en person alltid säger jag klarar mig själv.
Min underbara Fredde är en sådan person som alltid vill vara stark för alla andra men aldrig tänker på sig själv och dedt börjar jag bli trött på. Man kan inte rädda alla på jorden även om man vill. Tanken är så fin men det går inte och speciellt inte om man inte själv mår bra.
man måste ju själv må bra ör att kunna hjälpa andra.
Nu är det trredje dagen som han är hemma från jobb, han är helt slut i hela kroppen och sover bort hela dagarna. Han ser så härjad ut och har så ledsna ögon. Men frågar man han så e det inget.
Jag ser ju att det är något, men varför kan han inte säga vad!!!!
Inatt så jobba jag och innan jag åkte så fråga jag om jag skulle ringa och väcka hannu på morgonen då han sagt att han ska iväg till jobb som idag.
ja sa han. Sagt och gjort, jag ringde lite över kl 6 på morgonen och då svara han nästan på första signalen.
Snacka om att jag blev chockad. För i vanliga fall så kan jag få ringa hem 2-3 gånger innan han vaknar och svarar.
Så jag fråga direkt hur länge han hade varit vaken och då fick jag bara till svar hela natten. Som tur hade jag knappt en halvtimme kvar på jbb då så jag kunde skynda mig hem till han.
Jag kan ju säga er att då önska jag mig verkligen att jag hade körkort för då hade jag tjänat en halvtimme på att ta mig hem.
men väl i skurup så sa Fredde att jag hämtar dig. så det gjorde han och jag hade då handlat bullar till oss som vvi kunde fika på.
Men jag såg något i Freddes ögon som genast sa jag kommer inte äta några bullar utan lägga mig direkt.
Fredde har sagtflea gånger förr att han känner sig trygg när jag är i närheten och kan då slappna av.
Så han somna direkt trygg i vår säng och sov sen till kl 15,30.
Åååå vad det rör sig mycket i hans söta lilla huvud, önska bara att han kunde öppna sig mer ibland och säga vad det är som är så jobbigt.
jag vet att han tänker enormt mycket på lilleman ja Marco allså, sen ee det mycket jobb som rör sig i huvudet för han har inte lärt sig att låta jobb vara kvar på jobb när man stänger dörren till det. samtidigt kan jag förstå det med hur det e på hans jobb just nu. Sen e det allt med den kommande flytten som han tänker på. ja inte för att ag fattar direkt varför, för vi kommer tjäna såå mycket på att flytta, ja på alla sätt både ekonomiskt och allt.
Ååååå vad ska jag göra för att underlätta för min underbara man.
Vill ju så gärna göra han glad igen och ta allabekymer ifrån han.
Åååå vad jag älskar denna man och kommer alltid att göra.
kram från mig
Gabbi
Tyvärr är där inte mycket du kan göra förutom att stötta honom och finnas där för honom. Själv tror jag att han har trillat tillbaks och tänker mycket på Marco och så, nu när ni har svårt att bli gravida igenom så plågar det honom mer än vad han vill visa och säga. Han försöker vara "man" och vara stark gentemot dig, Mikael gör likadant fast jag vet att vår situtation plågar honom!
Huga, det är omöjligt att säga vad man ska göra. Jag bara hoppas att ni kan mötas på något vis och hantera känslorna. Alltid är det inte att prata, utan att bara kramas eller bara sitta och vara "tyst" tillsammans. Jag har själv väldigt svårt att prata om jag är ritigt ledsen, jag behöver just tystnaden och beröringen. Efter ett tag kan jag börja berätta. Men inte direkt. Min kille är jätteduktig och brukar börja fråga mig rakt ut om det gäller "det här" eller "det där". När jag väl kan nicka till svar så kommer ofta även pratet. Låter lit skumt. Men så är det.
Hoppas allt löser dig. Jag vet också hur svårt det är när man vill bli gravid och det inte fungerar riktigt som man tänkt. Men du ska se att det ordnar sig - till slul. Många kramar. Tänker på er.
