Snart jul men vill man fira den eller inte....

...... Ja som sagt inte många dagar kvar till julafton.
Jag både ser fram emot det samtidigt som jag bara vill gå i ide.
Jag älskar i vanliga fall julen med att kunna träffa alla man håller kär. Kunna njuta av lugnet som brukar infinna sig då.
Älskar att se alla barns tindrande ögon när tomten kommer med alla klappar, sen se glädjen när de öppnar paketen.

Ska Ha Hugo och Hanna i år och det e jag så tacksam för.
För hade jag inte haft de i år så kan jag ärligen säga att då hade jag helst velat vara hemma i min trygga vrå utan någon som helst runt mig. Bara få vara jag.

Det som gör mig så deppig är ju att detta var meningen att bli Marcos första jul, det blir det ju så klart ändå men inte som vi hade tänkt oss. Jag ville ju han skulle få sitta i tomtens knä som alla andra barn gör. Få se han i sin lilla tomtedress. Kunna skicka julkort med hela familjen på.
Men inget blev som jag hade tänkt mig och det kommer det aldrig mer bli.

Fy fan för allt, känner att jag blir mer och mer tystlåten av mig, drar mig gärna undan omvärlden.
Förutom Louise då som alltid gör mig på bra humör och glad. E så tacksam att jag har dig som min vän.
Ja sen på jobb håller jag lite av den glada fasaden uppe men på nätterna när alla sover så brister det för mig.

Ja jag vet att många kommer bli arga på mig att jag inte säger något eller ringer till dem.
Men som jag sagt innan, jag e inte van att så många bryr sig om lilla mig. är van att stå på egna ben alltid och klara mig själv, så jag har så svårt att be om hjälp och att ta emot den.
Det är inte som att jag inte e tacksam för det e jag verkligen, men jag vet inte hur man gör.

Fy saknaden efter Marco bara växer oxh växer mer och mer just nu, hur fan ska man klara sig utan sitt älskade efterlängtade barn.
Komme inte med några vanliga klychor om att tiden läker alla sår.
För då har ni verkligen inte förlorat någon som ni verkligen älskar, för man kan inte älska någon mer än sitt barn.
För när man väljer för att skaffa barn så väljer man oxå att ha sitt hjärta utanför sin kropp för alltid.

Nä får väl ta och prata med kuratorn och se vad hon säger, känner mig bara mer och mer deppig.

KRAM


Kommentarer
Postat av: Lotta

Ni är underbara ALLA TRE. Jag älskar er så

Lotta

2008-12-04 @ 12:58:20
Postat av: patrizia

tiden läker inte alla sår men man lär sig leva med det.. det kan kännas bra idag och sen jätte jobbigt i morgon... ingen kan ändra hur man känner det och att säga alla dessa klychor e bara onödigt... jag kan däremot säga att jag finns här när som

2008-12-04 @ 17:10:05
Postat av: Louise

Hej vännen kramar

Jag är glad att jag kan få dig på gott humör men glöm inte att det är pga av dig själv som jag kan det. Du utstrålar så mkt som gör mig glad och du är en sann vän även om jag inte har känt dig så länge :)



Jag finner inga ord för hur jag ska kunna trösta dig men jag hoppas att du vet att jag har två starka axlar som du kan luta dig mot när du vill och många varma kramar!



Kramar

2008-12-04 @ 18:01:33
Postat av: Kattiz

..’’. .’’...

.............

..
.............

....
...........

.......’
’ .......

.................



Kikar in från FL.

Massor med kramar till Er. Finner inga ord....

Fin gosse och beklagar sorgen.

2008-12-09 @ 12:46:58
Postat av: Kattiz

Men vad blev det..... Det ska föreställa ett hjärta...

2008-12-09 @ 12:50:24
Postat av: Gabriella

Tack så mycket Kattiz

2008-12-10 @ 11:31:28
URL: http://mammagabriella.blogg.se/
Postat av: Sandra

Det där du skriver om att när man väljer att skaffa barn så väljer man även att ha sitt hjärta utanför sitt eget bröst... det är nog precis så det är. jag var bara mamma i 7 veckor men det känns ändå precis som du skriver. Kram

2008-12-10 @ 14:49:56
URL: http://kaptenskan.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0