Ett år har gått sen Marco kom och vände om...

Ja man kan knappt tro det men det e 1 år sedan jag var med om den allra värsta dagen i mitt liv. Jag förlora min älskade efterlängtade son.
Men gud vad tiden har gått fort, när man låg där på undersökningssängen och de sa att hans hjärta inte slog mer.
Jag trodde aldrig jag skulle klara av att gå vidare utan då ville man själv bara lägga sig ner och dö själv ju. men det fanns många som höll en flyttande och mitt huvud över ytan. För annars hade jag gått under. men det e ju som så att man är starkare än man tror. Var den styrkan kommer ifrån kan jag tyvärr inte svara på för det vet jag inte. men jag e så tacksam att jag hade/har fredde som stötta mig hela tiden när jag varit ledsen. Är så glad att jag har Hugo och Hanna som jag har kämpat för att fortsätta vara den glada mamman för. Ja och våra familjer och vänner. Utan er hade jag aldrig stått här idag.

Men var har detta året tagit vägen. Vissa bitar minns man knappt hur man tagit sig igenom, men det e väl så det ska vara. Så länge man kan stå här idag och se med glädje på det som hänt. För det kan jag idag eller försöker i alla fall. Ja vi fick ett barn som dog. MEN vi fick ju en son och det spelar ingen roll var han är för han är ändå alltid min son. Sen klart önskar jag varje dag att han kunde vara här hos oss i fysisk person. Han är hos oss varje dag i allt vi gör. Vi pratar alltid om han och han rör sig runt oss.

Men nu har vi haft vårt första sörjeår som det kallas och nu ska allt bli lättare säger många men det vette fan om det blir det. ja inte för att jag mår dåligt varje dag eller så. men det kommer alltid att kännas jobbigt vid vissa speciella tillfällen oavsett hur många år det gå. Men nu har vi i alla fall prövar allt en gång utan vår älskade Marco.

Men jag tänker kämpa vidare för att hålla mig uppe ett år till
kram mammaGabriella


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0