Fattar ingenting....
Men et har inte velat ta sig och bli någon baby än.
Jag har ätit perotime tabletter sen mars i år för min mens har strulat och inte velat komma varje månad, så för att bättra på chanserna och se till så jag får ägglossning har jag ätit dessa piller. Ja och jag har fått mens varje månad efter det men fortfarande ingen baby.
så för ett tag sen tog vi kontakt med vår inderbara läkare igen för att vi ville få reda på varför det inte blir något, till saken hör att jag tidigare har blivit gravid bara en kille skaka ett par kalsonger framför mig.
Så blodprover och en massa andra prover börjades tas på oss båda för att se vad som är fel och varför det inte tar sig. Vi har hela tiden trott att det kunde vara vår sorg som spela en stor roll, men det trodde inte läkaren.
Så nu i onsdags var vi inne för att jag har ägglossning och vi skulle su hur mogna äggen är eller foliker som de kallas. För de måste vara en viss storlek för att de ska släppa från äggstocken. Men läkaren hitta inga ägg alls. Snacka om att man blev chockad, har ju alla symtom på ägglossning och en fruktansvärd smärta i magen.
Jaha tänkte jag vad gör man nu e jag i klimakteriet var min första fråga direkt.
Nä det e du inte du e ju inte ens 30 år sa läkaren. Fast med min otur tänkte k´jag för mig själv att det skulle inte förvåna mig.
Men nu ska vi trippla pergotimen och se om det hjälper, för läkaren sa att alla inte svarar på pergotimen, nä och visst fan ska jag vara en av dem hihihihi.
Skulle sen inte det fungera så så får specialisterna i malmö komma in och hjälpa till sa läkaren. då blir det snack om sprutor som e samma sak som pergotim men 100 gånger strkare. Mmmm visst e det kul när man e så jävla stickrädd som jag e. Men jag får bita ihop om vi ska kunna få ett barn.
Om nu inte detta heller skulle funka så får det bli ivf förr oss.
jag kan ju säga att man har inte varit den piggaste människan de senaste dagarna, hela ens värld rasa liksom och jag har bara deppat och gråtit. det känns som om vi bara får bakslag på bakslag hela tiden och jag orkar inte mer.
När e det vår tur att få lite tur och allt bara flyter som det ska.
Jag vet att jag har folk att prata med och inget illa mot någon som försöker trösta mig men just nu hjälper det inte.
det känns som om min kropp e i krig mot mig, först så släppte min moderkaka så marco inte klara sig och nu vägrar den ge mig några ägg så jag kan få fler barn. ja det låter som om jag inte e tacksam för de barn jag har och de är jag de är mina diamanter och jag gör allt för dem. Älskar de över allt annat. Så tro inget annat.
Men den kvinna jag troddde att jag var finns inte, jag vet liksom inte vem jag är längre. Jag känner mig så dålig som inte kan ge det Fredde önskar sig väldigt högt och det är ett barn som vill stanna här på jorden hos oss, ja jag har verkligen dåligt samvete för det. Han säger jag inte ska ha det men jag kan inte låta bli. Han säger att han älskar mig ändå och skulle det inte bli några barn så e han hur lycklig och nöjd som det är. ja jag vet han menar det han säger så det tvivlar jag inte på. men det e svårt att ta till sig när man mår skit.
Sen har jag så dåligt samvete mot mina barn som önskar sig ett småsyskon, de fick ju inte den lillebror de hade tänkt sig, som de skulle lära allt bus de kan. Åååå så mycket de har fått gå igenom trots sina unga år.
Nä jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen, men jag har i alla fall försökt få tag i vår kurator om hjälp.
För jag vill ju inte vara denna människan jag vill vara glad, pigg och ha ork att göra något.
Det har jag inte nu, orkar knappt gå ut ur lägenheten för överallt ser jag gravida magar och bebisar. det känns som om de jagar mig och jag blir inträngd i ett hörn och det e svinjobbigt.
men jag lovar mig själv och alla er att på något sätt så ska jag hitta tillbaka. men ville berätta hur läget ligger till så kan vi kanske slippa frågor om hur det går med babyverkstan ett tag fram nu. för det e jobbigt att bli påmind hela tiden om det. Ja vi vet ni vill väl men det e så jobbigt varje månad att höra det när det e det ända man vill bli är gravid.
Ja jag
avskyr nu inte alla som e gravida eller bebisar, men det påminner om det jag villl ha bara och då blir jag känslig och gråter.
Ja sköt om er alla gravida som ickegravida.
Kram MammaGabriella
Jag håller tummarna för er! Du är i alla fall lyckligt lottad som har en så fin och förstående man :) Kram!
huu jag vet hur det är att vara i konflikt med sin kropp. jag och min man försökte i 1,5 år innan den första bebisen fastnade. det hela slutade hjärtekrossande nog i ett missfall. jag lyckades på något magiskt vis bli gravid direkt igen (konstigt då det inte fungerat alls på 1,5 år...) och även det slutade i ett missfall i vecka 12. min värld var svart. jag misstrodde min kropp och det var jättejobbigt. jag fick pröva pergotime och så tog det sig igen. jag var säker på att det skulle gå åt pipsvängen igen och var supersupernervös och livrädd i flera månader. än är jag rädd, rädd att förlora mitt barn. så jag vet hur det är att misstro sin kropp. det är jättejobbigt - jag arbetar med det varje dag. än har min lilla bebis inte kommit till världen så än är jag nervös, men jag vågar tillåta mig lite att hoppas.
vad jag ville säga är egentligen det att jag förstår hur du känner. jag tyckte också att det var jättejobbigt med gravida under den perioden och gör det även lite idag. det känns orättvist att de i min värld bara kvittarar runt och är sååååå lyckliga och inte oroliga. jag är lite avundsjuk på deras känsla tror jag.
många många kramar... man behöver det när man har det tufft.
Hoppas att allt kommer att gå bra med medicinen nu. Du ska se att hur det än är ställt så kommer de hitta en lösning. Det kommer att gå vägen, det bara måste det. kram
Usch jag lider med dig. Vad orättvis världen är ibland. Själv blev jag mamma för första gången i februari i år och är redan gravid igen trots p-piller! Snacka om att det är så olika för alla. Jag hoppas att du och Fredde snart blir gravida och får erat kärleksbarn <3
