Väldigt länge sen...
Oj nästan 1 helt år sen jag skrev här. Gud tiden går fort.
Mitt sista inlägg var jag verkligen nere. Men det är jag inte idag.
Mår bra och trivs med mig själv igen.
Har nu lyckats gå ner över 70 kg och trivs verkligen med min kropp. Livet känns så mycket lättare.
Det ända som jag/ vi kämpar med nu är att få en baby. Men remiss är snart på väg för Ivf. Så det är i rullning. Så ni får gärna hålla en tumme att det är inte allt för lång väntetid och att det kommer funka och resultera i ett litet mirakel till vår familj.
Sköt om er
Kram
Känslor.....
Jag mår skit men ingen ser hur jag mår då jag e så jävla dum och sätter upp denna förbaskade mask och mur som ingen kan ta sig igenom. Jag vill inte någon ska ta sig igenom och se mitt sanna jag. Eller den jag e just nu.
Jag mår skit, det känns som allt bara går utför och att det inte finns någon utväg.
Jag känner för varje minut, timme, dag och vecka hur jag bara dras ner i ett mörker som blir djupare och djupare. Jag ser ingen utväg eller ljusning.
Jag känner mig: arg, besviken, förtvivlad, hopplös, orkeslös och ensam.
Ja jag skulle kunna skriva så mycket mer men finns det någon mening med det.
Jag orkar inte mer vill bara lägga mig ner oc somna in och slippa vakna igen. Varför behöva vakna igen och känna samma visa igen. Nä det e fan inte kul att leva när man mår så här.
Jag har ont i hela min kropp och vad får man för det lite jävla värktabletter som ska dämpa smärtan. Men när ska någon ta reda på den ordentliga orsaken till smärtan. Nä det känns som man bara bollas runt.
Jag e faktiskt en människa med känslor även om mina känslor just nu bara e dystra. Jag känner att detta kommer aldrig lösa sig mitt liv e dömt att misslyckas. Jag kommer aldrig mer kunna se positivt på något utan bara vara tråkig och grå.
Jag vill oxå vara en hipp mamma till mina barn som orkar göra något med dem, men jag e jämnt och ständigt så trött eller kunna vara den glada frun som gör sig fin för sin man och lcokar hans sinnen varje dag. Men inte det heller orkar jag då jag känner mig så äcklig och tråkig.
Jag hatar min kropp och mitt utseende. Kvittar vad jag gör för att förändra mig så trivs jag inte ändå.
Nä nu känner jag bara för att ge upp och åka till min underbara ängel. jag kommer inte klara detta mer att vara så här och känna som jag känner.
Förlåt att jag e egoistisk, men kan man inte få lov att vara det ibland eller?
Jag hade så många drömmar men allt bara drogs undan mitt framför fötterna på mig.
Nä fy fan för att känna så här en dag till.
MammaGabriella
Den jobbiga dagen närmar sig med stora steg......
Ja dagen då min underbara ängel föddes och dog.
Känns så jobbigt när det närmar sig den 5 augusti som e hans dag.
Deppigheten kryper sig på och blir jobbigare för varje dag som går. Men även detta år ska jag ta mig igenom detta.
Ååååå saknar min fina, underbar älskade lilleman Marco så otroligt mycket
Mamma älskar dig gubben, precis som pappa och dina syskon gör.
Hade kunnat göra allt för att ha dig här hos oss nu
"Studenten"
Äntligen e jag klar, hade min sista tenta idag och det kändes så skönt. Men gud vadjag kommer sakna någr av mina nyfunna vänner på skolan, men vi kommer hålla kontakten ändå=)
Så grattis till mig själv, detta har jag gjort jävligt bra =)
Lev livet....
Men nu börjar energin komma tillbaka igen och livet känns kul och underbart igen.
Har varit i en svacka innan, men klättrat mig upp igen =))
Jag har börjat plugga klart det sista ämnena jag saknade för att bli klar undersköterska, ja hihi har läst sen januari/ februaru skiftet i år så det e ju ett tag nu.
Jag har läst etik och livsfrågor och snacka om jag trpdde det skulle vara drygt, men oj vad fel jag fick. det var riktigt kul och intressant. sen hade jag en bra lärare som hela tiden ville få en att tänka till själv och sånt hjälper ju mycket. Så jag lara kursen men VG =)) stolt som den blev jag.
sen har jag betet mig sjukvårdskursen som jag alltid har varit intresserad av. Men gud vad jag har svurit över denna kursen. Uppgifter där marinen och militären var inblandad hiihiihi och när man fråga killar om hjälp. ( ja man tror ju att de kan sånt ju men ack nä) så trodde jag att jag skulle ge upp. Men skam den sm ger sig. Jag beta av alla uppgifterna och skrev tentan i fredags. Kan ni gissa vad jag fick för betyg. Jag fick MVG, jag fatta inte det när jag såg det. Jag var och är så överlycklig för att jag fick det =)
Nu håler jag på med min sista kurs som är vårdpedagogik och den e riktigt intressant. något som alla borde läsa som går omvårdnadspogrammet då man får så bra självkännedom om sig själv och varför man gör som man gör i olika situationer eller hur man bör uppträda vid vissa situationer.
Som ni ser så rullar livet på för mig och jag trivs med det.
Jag har även fått sommarjobb, Jag har fått et vikariat på lundssjukhus. Fan det e så underbart. Nu e det min tur att få känna att jag oxå kan lyckas och inte bara få motgångar.
Hoppas allt e bra med er där ute nu näår våren e här =)
Fick idag lite kloka ord av en klasskamrat som jag vill dela med mig.
Lev livet
Tänk dig att det finns en bank som varje morgon sätter in 86400kr på ditt konto. Det är inget fel. Insättningen är laglig och korrekt gjord av en otroligt rik välgörare. Men banken överför inte pengarna till nästa dag. Varenda natt blir alla pengar som du inte använt den dagen borrtagna från ditt konto.
Vad skulle du göra vid ett sånt tillfälle?
självklart hade du använt alla pengar den dagen de sattes in på ditt konto, dag efter dag. Och det roliga är vi alla har ett sånt konto!!!
Men det är inte pengar som sätts in på ditt konto eftersom namnet på ditt konto är TID.
Varjedag blir du utrustad med 86400 sekunder.
Varje nattförsvinner all den tid du inte utnyttjat.
Ingenting blir överfört till nästa dag och du kan aldrig använda något i förskott.
Varendadag startas ett nytt konto för dig. Varenda matt försvinner obrukad tid. Om du inte utnyttjar dagens insättning så är det enbart ditt fel. Det finns ingen väg tillbaka. Du kan inte övertrassera kontot i morgon! Du måste leva i nuet och förbruka dagens insättning. Investera tiden smart så du får bästa möjliga avkasning i form av hälsa, lycka och välgång. Tiden går. Gör det bästa av dagen idag !
För att förstå värdet av ett ÅR, fråga en student som missadde examen
För att förstå värdet av en MÅNAD, fråga en mor som fött ett barn för tidigt.
För at förstå värdet av en VECKA, fråga redaktören på en veckotidning.
För att förstå värdet av TIMME, fråga de nyförälskade som väntar på att träffas.
För att förstå värdet av en minut, fråga han som kom försent till flyget.
För att förstå värdet av en SEKUND, fråga han som precis lyckats undkomma en bilolycka
Värdesätt vartenda ögonblick och värdesätt det ändå mer när du delar det med en person som betyder mycket för dig, så mycket att du just delar din tid med denna person. Och tänk på att tiden inte våntar på någon.
Morgondagen är ett mysterium. Dagen idag är en gåva.
Det e darför den kalas nuet. Vänner är riktigt värdefulla juveler. De får dig att le och de önskar att du lyckas. De lyssnar på, de smickrar dig och de vill dela sina tankar med dig.
Ha nu en underbar dag alla.
Kram Mamma Gabriella
Blandade känslor...
Ska man bli glad och visa lycka eller ska man bli ledsen och visa sorg.
Ja som när tex folk berättar de fått nytt jobb, då känner jag ju självklart glädje för personen men samtidigt en stor sorg över att jag själv siter här arbetslös trots att jag söker hur många jobb som helst.
Eller när folk säger de ska ut och resa och se världen, ja det vill jag oxå göra men tänker inte ta några lån för att kunna göra det.
Eller när någon berättar att den e gravid, självklart blir jag glad för personen skull, men kan inte låta bli att känna en sån enorm avund att det inte e jag.
Jag vill så mycket med mitt liv som känns så svårt att uppnå. Ja vissa tänker säkert att det e för att jag inte kämpar tillräckligt. Men håll i så fall den åsikten för er själva.
Jag av någon kämpar som bara den, var enda dag e en kamp för mig. att ta sig igenom dagen utan att bryta ihop e fan inte lätt.
Det går inte en dag man tänker att jag skiter i allt och bara blir i sängen. Men det går inte, man måste ändå upp och försöka ta sig igenom dagen på något sätt och av någon konstig anledning så gör man det. men det e segt och jobbigt så många gånger.
Stundvis så önska man att man slapp gå med denna konstanta smärta som man bär med sig varje dag och som jag kommer göra för resten av mitt liv.
Många förstår inte vilken kamp det är varje dag, vilket krig jag kör med mitt egna samvete och kropp.
Jag skulle önska att allt bara var en dröm och att jag skulle få lov att vakna någon gång och inget hade hänt. Men det e ju min vardag och verklighet denna smärta. Denna oerhörda smärta som inte syns på mig uttå, men gud ni skulle bara veta hur mycket mitt hjärta blöder varje dag.
Jag saknar min underbara Marco så mycket att jag håller på att brytas ner inneifrån. Jag fäller inga tårar så andra ser, men jag orkar inte visa mig sårbar längre. Jag orkar inte höra mer att alla ja nästan alla säger att det kommer ordna sig. Ja för er kanske det gör det men det kommer aldrig ordna sig för mig.
jag kommer alltid att fattas ett barn på jorden oavsett om jag blir gravid igen eller ej.
Ja så även om man e glad för alla skull så kan det vara svårt att visa det ibland, men det e inget jag gör medvetet. Det e bara kriget med mig själv som jag inte alltid vinner.
sköt om er
Stolt mamma Gabriella
Ja vissa saker förblir bara drömmar.....
jag kan idag efter att ha varit hos underbara doktor lars i måndags säga att jag har varit med om ett mirakel och det är min fina Marco som är miraklet. Ja även Hugo och Hanna är mirakel.
Men efter vad Lars sa så skulle marco egentligen aldrig blivit till. För mina ägg mognar inte som de ska och Freddes simmare har tagit semester och simmar lugnt ja lite för lugnt. Så att vi ska kunna bli gravida på egenhand e väldigt väldigt minimal.
Men men mirakle har skett och vem vet kanske vi kan få uppleva ännu ett mirakel.
Så nu återstår det ivf för vår del om vi ska få barn. Ja vad kul tänker alla, då e ju inte hopper utu för er.
Nä det är det absolut inte men för att vi ska bli beviljade det så måste jag gå net och ha ett max bmi på 35.
ja det innebär ca 30 kg för min del och de springer man inte av sg bara så där.
Men jag e fast besluten om att det ska gå, vi ska få barn om jag så ska leva på ett salladsblad och vatten om dagen så ska jag gå ner de kilona.
Så nu kommer jag behöva all peppning jag kan få för att hålla motivationen uppe och inte svikta och falla ner i någon deprission.
Men detta kommer gå bra jag har ett mål och det e en baby och att fredde ska få bli pappa till ett levande barn.
Ja klart han har Marco, Hugo Och Hanna men det är inte samma sak. Även om han älskar de över allt annat på denna jord.
Så sköt om er alla
Kram Mamma Gabriella
Motgång på motgång.....
Så känner jag att mitt liv är och har varit ett tag. Men så kommer dessa små inslag att nu kommer det bli bra, men de tankarna och känslorna rasar rätt snabbt ner igen.
Tycker lite synd om Fredde som har vvalt mig som sin livspartner och fru hihihi, för jag känner mig så oturs förföljd och då drabbar det han med, presic som det gör för Hugo och Hanna.
Ja jag ska ta allt från början så ni förstår.
När jag träffa Fredde för 2,5 år sedan bodde han i sin 2:a i malmö och jag i min 2:a i rydsgård och det var inga problem med det för vi fann snabbt rutiner trots det att den veckan jag hade barnen så bodde Fredde hos mig och tvärtom när jag var barnledig.
Men sen rätt snart så upptäckte vi att jag var gravid och vi blev båda lyckliga över deet. Men stod då inför ett problem. Var skulle vi bo? Jag kunde inte flytta till malmö på heltid då jag har Hugo och Hanna varannan vecka. Så det blev Fredde som fick offra sig och det gjorde han mer än gärna. men vi kom fram till att vi kan inte bo 5 personer i min 2:a så det blev till att börja leta något större. men med dagens bostadsbrist och kommunens problem med attinte ha några större lägenheter överlag så kände vi att hur ska vi någonsin hitta något och kommunens bostadsförmedling hade lång kötid. Så då fan vi det lilla huset i skogen som vi fick ta. Vi behövde ju störrre.
Så ett kort tag efter bar flyttlassen dit. men fy fabian vad det skullle innebära jobb och kostnade för oss som vi inte hade räknat med.
Huset var ju eluppvärmt och det blev dyrt för oss kan jag lova och ändå hade vi det inte svinvarmt, minns någon kväll eller morgon man vakna som jag och fredde inte hade så många grader i vårt sovrum för att spara lite. Men barnen hade det alltid varmt. sen klart vi hade en kamin i stora rummet, men det behövdes ved till den och det kostar om man ska köpa det och ska man hugga själv så måste man ha kontakter och tid för det.
men vi kämpa i alla fall på och fick det att gå runt på något sätt. Ja fråga mig inte hur men det gick. Men båda jag och Fredde sa att detta är en mellan landning innan vi hittar något annat. För nu bodde vi utanför allt och det e inte lätt när jag inte har något körkort. Men jag promenera eller cyckla när jag skulle något. Sen var det så synd om barnen som inte hade en ända kompis nära. de fick fredde köra runt på helgerna så de fick leka.
Men barnen var duktiga för de klaga aldrig.
Ja sen börja problemen med lilleman i maj då han ville komma ut redan i v 23 tror jag det var. Då upptäckte det att jag hade urinvägsinfektioner som medicinen inte ville bita på. så då levde man med värkar från och till och in till läkaren ofta. Men det lugna ner sig och man var ju orolig hela tiden. att han skulle sätta igång det igen och vilja komma förtidigt, men hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag inte försökt att stoppa han så när han sen ville komma i v 30 för då hade han kanske levt idag. ja det vet man inte och inget att spekulera i.
Ja sen kom nästa sak, vi var tvungna att byta bil, Freddes fina Gold 4:s behövde växa om vi skulle få plats alla på samma gång i bilen.
Så det blev en Ford mondeo combi och det har väl varit ett stort misstag. En bil som får sina fel då och då, det i sej gör att Fredde får panik och bbir stressad. Ja ja men som tur e det lätta saker att göra vid. men när man som vi bott i ett dyrt hus och inte världens bästa ekonomier haft så finns det inte direkt någon budjet till att lägga ner på bilkostnader när det finns så mycket annat man behöver men i alla fall bilen rullar än =) och får rulla tills hon ska i graven.
Sen kommer allt med lilleman att jag börjar blöda och dör i magen, all tid med läkarvården och sorg och allt som det innnebar. Planera begravning och förklara för alla vad som hänt. Klart vi fick massor av stöd hela familjen .
Så då trodde man att nu kan vi väl inte drabbas av mer otur, för vi har haft maximal otur tyckte vi.
Men inte tar det slut här. Nä vi börja med att försöka få ett till barn, men tror ni det gick nä inte det. Har alltid blivit lätt gravid innan. Men inte nu.
Så vi älskar på som kaniner månad efter månad men det tar sig inte så nu efter ett år så har vi tagit kontakt med läkaren för att se vad som är fel eller inte fel.
alla har hela tiden trott det har med sorgen efter lilleman att göra och det trodde vi med att det kunde vara. Att det var något som blockera för oss.
Så idag fick vi vår dom. jag har fått PCOS ja vet inte riktigt vad det innebär mer än att man kan få långa menstruella uppehåll och ingen ägglossning. Man har för höga halter av testosteron, manlighårväxt som skägg. ja och detta i sig försvårar ju en graviditet.
Jag trodde våra motgångar skulle ta slut men nu kom detta, jag fattar inte hur mycket man ska orka. Men på något konstigt sätt så gör man det. men jag e helt övertygad om att våra motgångar inte e slut än.
Jag tror att det e som så att man får så mycket man klarar av och tillsammans Fredde och jag så klarar vi mycket så otroligt mycke.
Så kämpa på alla så ska ni se att tillsammans så klarar vi mycket.
Älskar min familj
Kram Mamma Gabriella
1 år sedan begravningen....
Den dagen ingen förälder ska behöva gå igenom att begrava sitt barn.
Det e ju ens barn som ska begra en och inte tvärtom.
Men så blev det inte för mig.
Jag minns begravningen som om det vore igår, men så e det nog för alla som har fått planera sitt barns begravning. Vi hade valt att ha en ljus begravning med alla som vi kände. folk har beskrivit begravningen som ett stort barnkalas.
men då vår underbara präst Håkan lät oss göra precis som vi ville så var det inga problem att få det som vi ville.
Sen hjälpte ju vår underbara begravnings gubbe Anders oxå till med att hjälpa oss så gott han kunde.
men fy det känns jobbigt idag, känner mig så irriterad och besiken. Jag har en känsla i mig som jag inte kan beskriva med ord.
Vill ha min lilleman här hos mig ju, han ska inte ligga där i marken helt ensam. Han skulle ju vara här och lära sig en massa skit av sina syskon, spela fotboll med pappa och hans kompisar. Ja det e så mycket Marco skulle ha gjort med oss alla. Men allt det blev bara drömmar och önskningar.
Men jag vet att lilleman har det bra där han e nu så det e jag inte orolig för. Han har många att göra alla de sakerna vi ville göra med han. Men men det känns ändå fördjävligt. Jag e så förvirrad, arg, sårad, besviken och vansinig ledsen på allt.
Men man får ta sig upp igen
Puss och kram
Mamma älskar och saknar dig Marco
Fattar ingenting....
Men et har inte velat ta sig och bli någon baby än.
Jag har ätit perotime tabletter sen mars i år för min mens har strulat och inte velat komma varje månad, så för att bättra på chanserna och se till så jag får ägglossning har jag ätit dessa piller. Ja och jag har fått mens varje månad efter det men fortfarande ingen baby.
så för ett tag sen tog vi kontakt med vår inderbara läkare igen för att vi ville få reda på varför det inte blir något, till saken hör att jag tidigare har blivit gravid bara en kille skaka ett par kalsonger framför mig.
Så blodprover och en massa andra prover börjades tas på oss båda för att se vad som är fel och varför det inte tar sig. Vi har hela tiden trott att det kunde vara vår sorg som spela en stor roll, men det trodde inte läkaren.
Så nu i onsdags var vi inne för att jag har ägglossning och vi skulle su hur mogna äggen är eller foliker som de kallas. För de måste vara en viss storlek för att de ska släppa från äggstocken. Men läkaren hitta inga ägg alls. Snacka om att man blev chockad, har ju alla symtom på ägglossning och en fruktansvärd smärta i magen.
Jaha tänkte jag vad gör man nu e jag i klimakteriet var min första fråga direkt.
Nä det e du inte du e ju inte ens 30 år sa läkaren. Fast med min otur tänkte k´jag för mig själv att det skulle inte förvåna mig.
Men nu ska vi trippla pergotimen och se om det hjälper, för läkaren sa att alla inte svarar på pergotimen, nä och visst fan ska jag vara en av dem hihihihi.
Skulle sen inte det fungera så så får specialisterna i malmö komma in och hjälpa till sa läkaren. då blir det snack om sprutor som e samma sak som pergotim men 100 gånger strkare. Mmmm visst e det kul när man e så jävla stickrädd som jag e. Men jag får bita ihop om vi ska kunna få ett barn.
Om nu inte detta heller skulle funka så får det bli ivf förr oss.
jag kan ju säga att man har inte varit den piggaste människan de senaste dagarna, hela ens värld rasa liksom och jag har bara deppat och gråtit. det känns som om vi bara får bakslag på bakslag hela tiden och jag orkar inte mer.
När e det vår tur att få lite tur och allt bara flyter som det ska.
Jag vet att jag har folk att prata med och inget illa mot någon som försöker trösta mig men just nu hjälper det inte.
det känns som om min kropp e i krig mot mig, först så släppte min moderkaka så marco inte klara sig och nu vägrar den ge mig några ägg så jag kan få fler barn. ja det låter som om jag inte e tacksam för de barn jag har och de är jag de är mina diamanter och jag gör allt för dem. Älskar de över allt annat. Så tro inget annat.
Men den kvinna jag troddde att jag var finns inte, jag vet liksom inte vem jag är längre. Jag känner mig så dålig som inte kan ge det Fredde önskar sig väldigt högt och det är ett barn som vill stanna här på jorden hos oss, ja jag har verkligen dåligt samvete för det. Han säger jag inte ska ha det men jag kan inte låta bli. Han säger att han älskar mig ändå och skulle det inte bli några barn så e han hur lycklig och nöjd som det är. ja jag vet han menar det han säger så det tvivlar jag inte på. men det e svårt att ta till sig när man mår skit.
Sen har jag så dåligt samvete mot mina barn som önskar sig ett småsyskon, de fick ju inte den lillebror de hade tänkt sig, som de skulle lära allt bus de kan. Åååå så mycket de har fått gå igenom trots sina unga år.
Nä jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen, men jag har i alla fall försökt få tag i vår kurator om hjälp.
För jag vill ju inte vara denna människan jag vill vara glad, pigg och ha ork att göra något.
Det har jag inte nu, orkar knappt gå ut ur lägenheten för överallt ser jag gravida magar och bebisar. det känns som om de jagar mig och jag blir inträngd i ett hörn och det e svinjobbigt.
men jag lovar mig själv och alla er att på något sätt så ska jag hitta tillbaka. men ville berätta hur läget ligger till så kan vi kanske slippa frågor om hur det går med babyverkstan ett tag fram nu. för det e jobbigt att bli påmind hela tiden om det. Ja vi vet ni vill väl men det e så jobbigt varje månad att höra det när det e det ända man vill bli är gravid.
Ja jag
avskyr nu inte alla som e gravida eller bebisar, men det påminner om det jag villl ha bara och då blir jag känslig och gråter.
Ja sköt om er alla gravida som ickegravida.
Kram MammaGabriella
Marco fyllde ett 1 år den 5 augusti
Då har Marco fyllt 1 år och det fira vi med att göra ett barnkalas med ballonger och paket som alla barn ska ha när de fyller år tycker jag, men det stora insiativ tagaren till att vi skulle ha barnkalas och picknick var Marco´s storebror Hugo.
Han villa att vi skulle bjuda hela kommunen hihiihimen vi begränsa oss lite så det blev vi 4 plus min mamma och syster samt mina svärföräldrar.
Så jag fick baka en del kakor men det gjorde jag mer än gärna. sen blev det picknick på kyrkogården hos Marco kl 17,30 på kvällen.
Han fick så många fina saker.
Av oss fick han nya vita änglar, trägårdsverktyg som e för barn, blomsterhjärta och heliumbalonger. samt en tennängel som står här hemma på hans plats.
Av farmor och farfar fick han en jätte söt sten nalle.
av mormor och moster en mjukisnalle. sen fick han en massa blommor av Fabror Rickard med familj, gammla mormor och morfar, tant Mia, tant Lotta. Sen fick vi massar av samtal och sms med hälsningar och grattis till Marco.
Vi fick en fin dag och fick firat "lilleman" precis som vi ville.
Massor av kärlek mamma Gabriella
Ett år har gått sen Marco kom och vände om...
Ja man kan knappt tro det men det e 1 år sedan jag var med om den allra värsta dagen i mitt liv. Jag förlora min älskade efterlängtade son.
Men gud vad tiden har gått fort, när man låg där på undersökningssängen och de sa att hans hjärta inte slog mer.
Jag trodde aldrig jag skulle klara av att gå vidare utan då ville man själv bara lägga sig ner och dö själv ju. men det fanns många som höll en flyttande och mitt huvud över ytan. För annars hade jag gått under. men det e ju som så att man är starkare än man tror. Var den styrkan kommer ifrån kan jag tyvärr inte svara på för det vet jag inte. men jag e så tacksam att jag hade/har fredde som stötta mig hela tiden när jag varit ledsen. Är så glad att jag har Hugo och Hanna som jag har kämpat för att fortsätta vara den glada mamman för. Ja och våra familjer och vänner. Utan er hade jag aldrig stått här idag.
Men var har detta året tagit vägen. Vissa bitar minns man knappt hur man tagit sig igenom, men det e väl så det ska vara. Så länge man kan stå här idag och se med glädje på det som hänt. För det kan jag idag eller försöker i alla fall. Ja vi fick ett barn som dog. MEN vi fick ju en son och det spelar ingen roll var han är för han är ändå alltid min son. Sen klart önskar jag varje dag att han kunde vara här hos oss i fysisk person. Han är hos oss varje dag i allt vi gör. Vi pratar alltid om han och han rör sig runt oss.
Men nu har vi haft vårt första sörjeår som det kallas och nu ska allt bli lättare säger många men det vette fan om det blir det. ja inte för att jag mår dåligt varje dag eller så. men det kommer alltid att kännas jobbigt vid vissa speciella tillfällen oavsett hur många år det gå. Men nu har vi i alla fall prövar allt en gång utan vår älskade Marco.
Men jag tänker kämpa vidare för att hålla mig uppe ett år till
kram mammaGabriella
Inte haft ork.....
Ja det har varit en jobbig sommar för min del. Först bli arbetslös =(
Allt som vi hade planerat att göra fick snabbt ändras då inte ekonomin tillät allt. För man et ju aldrig hur lång tid det tar för att få sin a-kassa.
Men men vi fick ändå gjort mycket, vi var på bakken med Freddes föräldrar och brödrer och deras familjer.
Det var super trevligt, vi åkte en massa karuseller åt god mat och bara njöt av en heldag där.
Sen har vi turat med båten Helsingborg - Helsingör för att min stora son har varit så livrädd för båtar efter allt han hört om Titanic och Estonia, men han trotsa sin rädsla tidigare i våras och ville nu åka stor båt. så det gjorde vi. Men vi fick direkt springa upp på bryggan för att han skule kunna se så bogvisiret stängdes helt. Men vad gör man inte för sina barn.
Sen åkte jag och Fredde upp till Helsingborg och såg Rix Fm festivalen och det var super kul, det ända tråkiga var att regnet öste ner hela tiden.
Sen har det ju varit Malmöfestivalen som jag besökte rätt mycket hihihi. Men jag älskar ju malmö och tycker det e så mysigt när staden blommar ut under festivalen. Träffa även då på en massa vänner man inte sett på väldigt länge. Då fick man lite dåligt samvete för att man varit så dålig på at höra av sig under alla dessa år. men det har ju sina förklaringar till varför jag inte gjort det. men nu när man träffat på de igen så kommer jag hålla kontakten bättre.
Så det har blivit en del ändå, men ingen Gbg´s resa som vi ville från början.
Hoppas alla ni andra har haft en underbar sommar.
Kram MammaGabriella
Ja livets snabba vändningar
Ja jag tror att många av er läsare kan hålla med om att livet kan vända snabbt och kanske inte alltid le mot en.
Jag fick ett tråkigt samtal igår av min chef där hon sa att jag inte fick förlängt min tjäns nu när mina 6 månaders prövotid är slut. snacka om chock när det inte var något som man hade väntat sig.
Men men vad ska man göra jag vet jag har gjort mitt bästa och att det handla om personliga själ och inte hur jag utför mitt arbete.
Men ni måste respektera att jag har tystnadplikt och inte kan gå in på detaljer om exakt vad.
Så nu är det arbetsförmedlingen på måndag som gäller för mig och en massa pappersarbete men facket och allt.
Men jag känner att jag har gått igenom så mycket i mitt liv att det finns fan inget som chockar en längre och jag vet att det blir tufft om jag inte får ett nytt jobb snabbt för vår ekonomiska situation.
Men som min älskade man sa igår, så på något konstigt sätt så landar vi alltid på fötterna. Oavsett vad som hänt oss så reder vi ut det och landar som vinnare i slutändan.
Men en sak jag vet i alla fall är att jag kommer ju försöka få ett arbete där jag inte jobbar kväll, natt elller helge för det har jag gjort nu sen jag var 19 år gammal och jag känner att nu vill jag kuna ha ett mer socialt liv med familj och vänner. Att alltid jobba när alla andra är lediga är verkligen inte kul.
men jag kan säga just nu tar jag vad fan som helst om det så innebär att jag ska plocka ciggaret fimpar i stadsparkerna eller tvätta bort klotter så tar jag det.
För man kan inte vara kräsen i dagens samhälle utan man får ta det som erbjuds och se det som så att man får pengar till familjen.
ja kanske har jag helt fel inställning och ska bara söka det jag vill men då kan nog jag vara utan jobb länge hihhihi och det tänker jag då inte vara.
Här ska det gå undan med att söka och få något nytt.
Så finns det någon av er kära bloggläsare som behöver folk i södra skåne så hör av er. För jobba vill jag och pendla är ingen fara för mig.
Puss och kram Gabbi
Bilder från bröllopet...
